>Stefan og Kim - dansk-svensk - komikerduo<

Stefan og Kim er to farverige personligheder, der slås om at komme længst frem i rampelyset med humoren som det allestedsnærværende omdrejningspunkt.

Den dæmonisk-charmerende Kim Strandberg gør sin entre som en moderne Beethoven. Kim ikke alene ligner den verdensberømte komponist - han mestrer også violin og piano tilnærmelsesvis som sin look-a-like. Salen koger, når Kim bevæger sig fra romantiske, klassiske toner i mol over russisk polka til medrivende rock'n'roll.

Stefan Arwidson får ethvert kvindehjerte til at smelte og mændene til at gyse af velbehag, når han med sin guitar og sin fantastiske stemme synger som en blanding mellem en musicalstjerne og en smørtenor - og så skader det jo heller ikke, at han er den lykkelige ejer af et udseende, som var han lige trådt ud af hovedrollen i en West End-musical.

Og så taler Stefan og Kim i øvrigt fremragende dansk - når de ikke lige taler som en båndoptager, der kører baglæns eller noget, der godt kunne minde om finsk. Stefan og Kim er to virtuoser, der leger sig gennem stort set samtlige musikkens genrer med humoren som bærende element - og humor afhænger jo ikke af det talte sprog, men om mimik, stemning og udstråling.

I en värld av krigsförklaringar, dagishämtningar, vinterkräksjukor, eftermiddagssammanträden och försvunna fjärrkontroller är det skönt att det finns konst.

Och i en konstvärld av människor invirade i gladpack och dränkta i yoghurt, erotiska broderier och knätofsutställningar är det skönt att det finns underhållning.

Och i en underhållningsvärld av tuppfäktning, gyttjebrottning bingolotto och långhåriga illusionister är det skönt att det finns musik.

Och i en musikvärld av industrirock, reklamjinglar, hissmusik och nedladdningsbara mobilsignaler är det skönt att det finns scenartister.

Och när det känns alldeles översvämmat av schlager-, pianobar- och varuhusartister, såg-, kam- och näsflöjtskonserter, IdolLisor, smörsångare och tyska joddelkonstnärer, är behovet efter något alldeles speciellt som störst.

Och då är det skönt att Stefan og Kim finns.

Helt enkelt för att skönsång, humor, eftertanke, charm, finurlighet och genuin musikalisk briljans alltid är rätt.

När genretänkandet kväver all infallslusta och tvingar in varenda spontan musikyttring i en återvändsgränd av likformighet och förutsägbarhet, är det skönt att det finns en överbegåvat korsbefruktande musikkreatör som

Kim Strandberg
För oavsett om det beror på hans maniska vita hårsvall, eller att han trakterar violiner och klaviaturer som om de vore en andra hud, ger hans blotta scenuppenbarelse en energiinjektion bortom det välkända.

Då man alltför ofta upplever gudabenådade röster klinga ur buffliga självgoda artister, eller hör glassiga hittar framföras av överstajlade skivbolagsprodukter helt utan charm, och så smått tappat tron på att skönhet, honungslena stämband och ett framgångsrikt artistliv går att kombinera med ödmjukhet och en ståstadigtmedbådafötternapåjordenattityd, är det skönt att det finns en sångare som

Stefan Arwidson
För oavsett om man attraheras av hans tonsäkerhet, hans gitarrspel, hans leende eller den bästakompisfeeling han sprider omkring sig är en sak säker, för att inte smälta i hans närhet måste man ha ett hjärta av sten så hård att diamant vid en jämförelse framstår som bebishud.